Vår underbara Sol går ned, moch ser närmast ut som en fin Apelsin.
Fanns inte Solen, fanns vi inte heller.
Den 18-april 2000
Skuggornas tvivel
Ja tycker om skuggorna, men jag gillar också ljuset.
Jag ser de yttersta gränserna
Verkligheten tränger på
Men ljuset består
Känslan till frid, söks i skuggorna, i nyanserna.
Känslan till härlighetens underbaraste ögonblick, Var är den.
Finns den
Skuggorna förmörkar ljuset
Nyanserna bleknar
Och de klara riktlinjerna tar fart.
Ut kommer djävulen som en strålande Gud
Falskhetens Gudinna
Uppenbarad i tvedräkt
Drömmer jag
Gud
Var är Du min Gud
Ynklighetens fåfänga, gråtande och tillbedjande,
Människan söker sin räddning.
Sanningen är överraskningen
Slutet är jämmerdalen
Thore
Som om Solen inte fanns den 11-10-1999
Nr 76
Som om Solen inte fanns
Med eldslågorna flammande
Jag satt och tänkte som i trans
Jag såg inte vart Hon hamnade
Livet, hjärtat som slår
Och minnet som vi har
Strax lades Hon på bår
Det är allt jag har
Men jag skall minnas tider
Korta sekvenser av evigt liv
Mitt hjärta och min själ svider
Här står jag nu dum och naiv
Thore
Nr 62
Livet
3 december 1986
Nej men se vilket ljus! Titta så konstigt.
Se på himlen där, vad det lyser.
Vilka färger, vilket sken, såna strålar.
Kan det vara ett fenomen?
Kan det vara ett tecken. Vad underligt.
Se som det förändrar sig. Ljuset blir starkare . Se så konstigt.
Vad är det för något? Mina ögon! Är det riktigt det jag ser.
Som en slags sol, som en underbar sommarsol.
Nej nu mörknar det. Det blir som en skymning.
Mörkare och mörkare. Vad konstigt.
Snart är det svart. Nu ser jag inget! Jag ser inget.
Är jag blind. Det är helt svart. Är det här slutet?
Eller har jag kommit tillbaka till början?
Till början av livet.
Där livet var svart i moderlivets vatten.
Där livet gick den andra vägen och upptäckte ljus,
Strålar och våldsamt sken.
Var de ett slags fenomen?
Är livet till ända nu? Är livet slut nu?
Är det bara själen kvar?
Själens underbara fantasi, i sprakande färger,
nyanser av livets ironi.
Döden har segrat, och ett nytt liv har kommit till.
Adjö för denna gång.
På återseende mina kära. Hälsningar Livet.
Thore
No 57 den 13-10-1986
Ändrad 14-10-05
Människorna bad ödmjukt till Gud, men pesten tog dem.
Kristna bad i sina kyrkor till Gud, men kyrkan bombades.
Judarna bad för sina liv till Gud, men de gasades ihjäl.
Människorna har trott på en Gud och bett för sina liv, men ändå fått se döden i vitögat.
Att tro på Gud, är inte att veta vad Gud är. Jag vet vad Gud är
Har de som tror på Gud, sett Gud? Jag ser Gud!
Varför tro på Gud, när man kan veta.
Varför tro, när man kan se. Jag kan ju se Gud.
Gud är ingen Han, Gud är ingen Hon. Varför kan inte Du se Gud.
Gud kan inget göra, för att stoppa de tokiga människornas förintelse,
Likt jästbakteriers egen destruktion i en damejeanne.
Gud kommer alltid att finnas. Men att tro på Gud hjälper ingen.
Att veta vad Gud är, är sanningen. Att se Gud är bättre
Att vara med Gud är upplösningen.
Människan är född med suppositionen kring halsen.
Att bryta den trend, är lika svårt som att bära sig själv.
Gode Gud vad härligt det är att leva, att se Dig varje dag,
Uppleva Din skönhet, höra Din sång, känna Din närhet och smaka frukterna
Gode Gud jag ser Dig. Dina underbara fantastiska olikheter.
Vilken skönhet, vilka associationer jag får. Vilka drömmar. Gode Gud jag lever.
Jag lever med Dig.
Gode Gud vilken underbar morgon.
Solens strålar över morgonrodnadens daggfriska dimmig, trolska nejd.
Naturens uppvaknande i fantastiska färger.
Livets pånyttfödda kraft, speglar gårdagens hypoteser,
likt spirituella konstverk av sinnrika hjärnors verk.
Min Gud är Naturen och universum
Det är verkligheten och ingen dröm
Thore
Min vän är mörkret
Nr 9
1953-01-07
Min vän är mörkret. Din vän är ljuset.
Varför lever jag i mörkret och trevar mig fram liksom ett töcken i dimma. Sakta letar jag mig fram. Ramlar ibland, kanske ner i svarta hål som jag inte sett.
Men jag lever.
Ännu finns det Livskraften. Jag tycker mig se himlen ljus. Men här nere i mörkret blir det aldrig dager. Det är därför som jag så sakta känner mig fram.
Gång på gång får jag ett piskslag i ansiktet av en kvist. Jag tycker mig se spöken ibland. Inbillningarna ökar, hjärnan fryser, den känner sig blottad. Hur skall jag orka?
Vad är slutet?
Nej jag vill Leva. Jag hoppas och tror. Den här stigen verkar ljusare.
Ack Nej, det var bara månen som lyste upp den. Det falska ljuset, månens ljus är Kärlekens, skuggornas och brottets ljus. Men vad är Kärlek i mörker? Det vet alla.
Den falska obarmhärtiga känsloerövringen, som i fullt ljus blir till ett skratt, ett hånskratt. Vad är Livets glädjestrålande lycka? Att ni tycker om ljuset, kan bero på värmen som kommer därifrån.
Utan värme existerar vi inte. Dess okrönte Kung Solen, leder oss vart den vill. Dennes glödgande massa som utstrålar en intensitet så stark att våra livsgärningar bero därpå.
Vad är döden inför dessa makter?
Ingenting?
Men vi är rädda som barn är för åska.
Vi klamrar oss fast vid en Gud, som säger oss att vi aldrig Dör.
Men liksom flugan, fåglarna, ormarna, oxarna och de encelliga amöborna, dör vi bort. Vi kommer aldrig att finnas mer. Maskarna kommer att krypa och slingra sig genom kroppen liksom tunnelbanetåg i Jorden.
Men själen då?
Dess förfinade väsen, tankarna som strömmar fram och förbundit känslorna i förtvivlade glädjesprudlande, spirituella konster och liksom stjärnfall bränts upp till intet.
Thore
Det var allt under solen idag den 19 Januari 2015